Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefvernes-beskrifning öfver Hans Exc. grefve Claes Fleming, uppläst i kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Akademien den 29 Maj 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15S
känna sina misstag. Hans omdöme var klart, och särdeles
fint i bedömmandet af karakterer och personliga
förhållanden. I att framställa de erfarenheter han genom en
stor verldskännedom samlat var han en mästare, och
skulle såsom författare kunnat blifva en ypperlig
sedemålare. Karakters-teckningarne i flera hans tal vittna,
under blommorna, derom; kanhända ännu mer de lätta
dragen i strödda anteckningar, ej ämnade för allmänhetens
ögon; mest hågkomster af hans samtal hos dem, som hade
den lyckan att njuta hans umgänge: dessa samtal, i
hvilka taflor af fordna eller närvarande tider framstodo ur
hans rika minne, genomandade af snillets värma, skämtets
liflighet, men menniskovännens skonsamhet, så klart, att
man tyckte sig lefva i den verld, som berättaren
framtrollade. Han mindes ännu gamla Svenska adliga hus, som
midt ibland en sednare tids förfining qvarstodo såsom
exempel på gamla seder, och hade utan tvifvel med sådana
minnen riktat de anmärkningar till Svenska sedernas
historia, hvilka han ej fullbordade, men en gång lofvade
skänka till denna akademis handlingar.
Det var i synnerhet i sin landtliga boning, hemvist
för gammal Svensk gästfrihet, under den vackra årstidens
hvilostunder från hof och stad, omgifven af sina böcker,
några vänner och en af honom sjelf förskönad natur, som
han älskade att återkalla och meddela sådana minnen eller
andra bilder af menniskor och tider. Den som till honom
lyssnat i skuggan af Lydinges lummiga träd skall ej
förgäta det. Det var här man skulle se honom i hela sin
ädla älskvärdhet, fadren för sina underhafvande, vännen
för de nödlidande, föremålet för sin bygds vårdnad;
hvarföre jag ock ej anser ovärdigt att till äreminne af den
herre, som pryddes af konungars och ständers så höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
