Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Marcus Tullius Cicero. Tal vid akademiska rektoratets nedläggande den 13 December 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-170
ålder, allt ifrån första gryningen i sin port och gaf goda
råd. Också kallades han för stadens orakel. Cicero sjelf
i sin afhandling om Lagarne, sedan han önskat att få helga
sin ålderdoms lugn åt Roms historia, tillägger: »Jag skulle
då ej heller vägra att, efter fädernas sed sittande i mitt
högsäte, svara dem som behöfde mina råd»1. — Levéen
fortfor sedermera att vara besök-timman hos Roms store
intill kl. 10 på förmiddagen, då mängden af besökande
följde sin patron till forum. Ciceros egen levée, sedan
han grundat sitt rykte, var alltid särdeles talrik.
Jemte Roms lag och författning hörde krigstjenst
oundgängligen till den unge Romarens uppfostran. Cicero
gjorde sitt första fälttåg i det så kallade
bundsförvanternas krig under den store Pompeji fader.
För öfrigt sysselsattes hans ungdom med Grekiska
och Latinska tal- och skrif-öfningar, med öfversättningar
på vers och prosa, med filosofi, med poesi, med hela den
tidens litteratur. Redan nu visade han denna
beundransvärda flit, som med ett så lifligt snille har gjort honom
stor. Ty liksom biet hemtar sin honung ur många
blommor, ansåg han att talaren borde nära sig af allt hvad
som var stort och berömligt i verlden. — Den första
allmänna sak, i hvilken han uppträdde, var för Sextus
Roscius Amerinus3, tillika ett bevis på medborgerligt
eos, verum etiam de filia collocanda — de omni denique aut
of-ficio aut negotio referatur. De Oralore, III: 33; jfr I: 45.
1 Non recusarem, quo minus, möre patrio sedens in solio,
consu-lentibus responderem. De LegibuSj I: 3.
’ Prima caussa publica, pro S. Roscio dicta, tantum commendationis
habuit, ut non ulla esset, quæ non nostro digna patrocinio
videretur. De clarts OratoribuSj c. 90. — Maxime aulem et gloria
paritur et gratia defensionibus, eoque major, si quando accidit, ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
