Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Marcus Tullius Cicero. Tal vid akademiska rektoratets nedläggande den 13 December 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-474
den tiden Hortensius. Cicero hade förut såsom
quæ-stor genom oegennytta och rättvisa förvärfvat sig
Sicilia-nernas tacksamhet, och uppträdde nu i deras sak såsom
anklagare. Huru mörk är ej hans målning af denna senat,
som beherrskade en så stor del af verlden!
»Provinserna äro i grund förstörda,» — säger han i
det förberedande talet — »våra bundsförvandter och
skattskyldige så förtryckta, att de förlorat äfven hoppet om
räddning och söka endast tröst i undergången.» — Han
klagar, att det finnes ingen ära, ingen redlighet i de af
Sulla åt senaten åter öfverlemnade domstolarne; att de
största brottslingars strafflöshet med förakt och vanära
höljer hela det senatoriska ståndet; för skickliga
rättskaffens män återstode nu att antaga sig det allmännas och
lagarnas sak; hvad honom anginge, han hade fast beslutit
att till sina medborgares bästa komma den delen af
allmänna väsendet till hjelp, som mest behöfde förbättring’.
Huru långt skulle det ej ha gått, då Yerres sjelf kunde
skryta att han hade ryggen fri, emedan han röfvat nog
för att kunna dela med sig; — då vittnen intygade att han
på Sicilien sagt: på tre år vore ön honom öfverlemnad;
han skulle skatta sig lycklig om han finge behålla vinsten
af ett enda; af de bägge andra åren tillhörde det ena hans
patroner och försvarare i Rom; det sista och indrägtigaste
ville han spara åt sina domare; — då Metellus Criticus,
’ Populatæ, vexatæ, funditus eversæ provinciæ; socii stipendiariique
populi Romani afflicti, miseri, jam non salutis spem, sed exitii
solatium quxrunt & c. Divinatio. — Inveteravit enim jam opinio,
perniciosa reipublicæ vobisque periculosa; quæ non modo Romæ,
sed et apud exteras nationes omnium sermone percrebuit, bis
ju-diciis, quæ nunc sint, pecuniosum bominem, quamvis sit noccns.
neminem posse damnari. Actio I. in Verrem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
