Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Marcus Tullius Cicero. Tal vid akademiska rektoratets nedläggande den 13 December 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-176
bevisen förstummades Hortensius; och Verres, med ett
af Cicero genom alla tider brännmärkt namn, döljde sin
blygd i landsflykt.
Anklagelsen mot Verres betecknar Cicero sjelf
såsom sin vältalighets mognad,0. Härmed hade ock talaren
tagit en fart, som förde honom genom alla mellanliggande
värdigheter inom få år under bifallsrop till konsulatet.
Hans väg, ehuru den vidrörde demokratiens gebit, gick
egentligen emellan de partier, som söndrade Romerska
republiken. För demagogens roll saknade Cicero en
hufvudsaklig egenskap: han kunde icke hata. I hans
häftigaste tal är det alltid ett idealt föremål, som i lastens
färger står för hans brinnande inbillning. Hans tunga
var skarp. Ord och infall hafva gjort honom dödliga
fiender, helst ibland dem som genom honom fingo erfara,
att makten ej skyddar för qvickhetens pilar. I
verkligheten var han mild; och det enda blod han gjutit —
Cat il i nas medbrottsliges, såsom konsul, — flöt i statens
yttersta nödvärn. Då han sista dagen af sitt konsulat
skulle hålla sitt tal till folket, nekade honom tribunen
Metellus Nepos att utsäga mer än den vid ett sådant
tillfälle vanliga eden. Det anstode icke den man, som
låtit afrätta Romerska medborgare ohörda, att tala för sig
sjelf; han (tribunen) skulle ingalunda tillåta det. Då svor
konsuln Cicero, — att han räddat republiken. Hela
__folket
mientibus deferentur. Longe alia mihi lege in bac civitate et
con-ditione vivendum est Ibid.
10 De claris Oralor. c. 92. Endast två af de Verrinska talen —
Divinatio och Actio prima — äro verkligen hållna; emedan
saken dermed var vunnen. De öfriga fem har Cicero eftcrät
endast skrifvit för att i en fullständig framställning af målet visa hela
sin konst; och kanhända synes den der för mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
