Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Marcus Tullius Cicero. Tal vid akademiska rektoratets nedläggande den 13 December 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-180
stor del af sin förmögenhet uppoffrade han sedan för
Pompeji sak, i striden mot Cæsar. Det borgerliga kriget
var vid hans återkomst från provinsen i full låga och
har mer än något annat pröfvat, ja för ögonblick kufvat
hans själs styrka. För hans mildhet och ostrafflighet fanns
lika litet plats som för den fåfänga, med hvilken alla hans
dygder voro blandade. För några i Cilicien mot
röfvare-hopar vunna fördelar hade han af sin här låtit utropa sig
till imperator, lät votera sig offer och tack i Rom och
hugfäldes för en triumf. Den som gjorde anspråk på en
sådan ära lät, då han vände tillbaka från provinsen,
om-vefva de fasces, som liktorerna honom föreburo, med
lager. Äfven detta var honom till besvär, när han råkade
midt upp i kriget emellan Pompejus och Cæsar. Den
fredlige Cicero tordes knappt visa sig med sin
imperatoriska prakt *.
Ciceros fåfänga är så verldskunnig som han sjelf.
Den låg för djupt i hans yrke och förhållanden, att ej
den skulle intränga i hans karakter, och tillhör för öfrigt
sjelfva den eviga staden. Hos Romaren sträfvar allt
utöfver det vanliga måttet, äfven fåfängan, men öppen,
ohöljd, fordrande, såsom ginge också den ut på eröfring.
Endast i denna på sitt sätt stora gestalt är den Romersk,
och sådan återfinna vi den hos andra märkliga Romare,
för öfrigt Cicero mycket olika, t. ex. den gamle Cato.
Sitt konsulat, i hvilket han räddat Rom, och som likväl
blott var ett lysande mellanspel i den sjunkande
republiken, kunde Cicero i synnerhet aldrig upphöra att åter-
4 Accedit etiam molesta hæc pompa lictorum meorum, nomenque
imperii, quo appellor, — sed incurrit hæc nostra laurus non solum
in ocuJos, sed etiam in voculas malevolorum. Episl. Fam., II: 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
