Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Marcus Tullius Cicero. Tal vid akademiska rektoratets nedläggande den 13 December 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-187
»Men hvad skola häfderna om några hundrade år väl säga
om mig? hvilka jag dock vida mer aktar än emåsorlet af
de menniskor, som i dag lefva» — — Och likväl lefde
denne man af Romerska folkets andedrägt, och har utan
det lifliga behofvet af stundens bifall svårligen heller
förvärfvat efterverldens.
Ciceros bref samlades redan i hans lifstid af flera
tans vänner; och lyckligtvis har en stor del deraf
kommit till efterverlden. Historien har ingenting som i sitt
slag öfverträffar denna brefsamling. Det är Roms
historia, det är verldshistorien — men för dagen. Man ser
dess stora med dess lilla; och spegeln för denna så
rörliga tafla är en själ, som sjelf upprörd, deltagande,
lidande, häftig, så öppen för alla intryck och sinnesrörelser, i
styrkans som i svaghetens, i lugnets som i passionens
ögonblick, likväl aldrig, om jag så får säga, förlorar sin
genomskinlighet. Man ser i dess djup såsom genom det
renaste vatten. I dessa bref lär man hos Cicero älska
menniskan; ehuru ingen historisk persons svagheter blifvit
så fullständigt förrådda. Det fanns en infödd oskuld i
denna själ, som ingenting kunde fördunkla. Deraf ock
det naturliga, spegelklara behaget af hans stil. Den är
hans egen förträfflighet i ett tidehvarf, som eljest i detta
afseende ej var fattigt på förtjenster. Ty han lefde i en
verld af hög bildning. Cicero och den store Cæsar
e Quid vero historiæ de nobis ad annos DC prædicarint? quas
qui-dem ego multo magis vereor, quam eorum hominum, qui nunc
vivunt, rumusculos. Ibid. — De bref vi här anfört äro skrifna
år 59 f. Ch., under Cæsars första konsulat. Det så kallade
Triumviratet emellan honom, Pompejus och Crassus hade i
slutet af föregåendo året blifvit ingånget, och Clodius begynte
väGka detystorm, som innan kort dref Cicero i landsflykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
