Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Walter Scott. Recension af Memoirs of the life of Sir W. Scott, Bart. Edinburgh, London, 1837, 1838. VII vol. 8:o. 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-195
skicklighet, som han satte så högt, att den i hans tanka
utgjorde ett hufvudstycke i all liberal uppfostran. Han
hade ett stort naturligt mod. Ännu såsom ett litet barn,
då han blifvit afglömd ute på marken och hans tante vid
ett annalkande åskväder skyndade sig att uppsöka och
hemta in honom, fanns han liggande på ryggen och
klappande i sina små händer med utrop af: skönt! skönt! vid
hvarje blixt. Tapperhet ansåg han till den grad för
mannens naturliga dygd, att frånvaron deraf ingaf honom den
största vedervilja. Hans yngsta bror, sorgebarnet i
familjen, vek och utsväfvande, återkom från Westindien,
dit han blifvit skickad, brännmärkt genom kassation för
angifvet fegt uppförande i krigstjenst, och dog straxt
derefter. Walter Scott ville hvarken bevista hans
begrafning eller bära sorg efter honom. Tjugu år derefter
erkände han för en vän, att han bittert ångrade sin
hårdhet. Han har helgat åt detta minne ett försoningsoffer,
sådant endast han kunde gifva det, då han i en af de
sista, men ej den minst sköna af sina romaner, The fair
maid of Perth, i Conachar förstått att gifva det högsta
intresse åt en person, hos hvilken rädslan är en fysisk,
oöfvervinnelig svaghet; och betänker man, att detta skona
offer tändes af Walter Scott i sin ålder, olycklig, med
ett halfbrutet, ehuru i sina sista fibrer oförskräckt hjerta,
så har knappt ett mer rörande, liksom aldrig ett genom
snille beundransvärdare, blifvit hemburet.
Till stärkande af sin helsa tillbragte han en stor del
af sin barndom på landet hos sin farfar. I den poetiska
helsningen till sin vän William Erskine före tredje
sången af Marmion målade skalden sedermera både den
vördnadsvärde åldring, under hvars tak han såsom barn
lefde, och naturen af denna vilda Skotska gränsmark vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
