Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Walter Scott. Recension af Memoirs of the life of Sir W. Scott, Bart. Edinburgh, London, 1837, 1838. VII vol. 8:o. 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-197
het, utan äfven såsom den förundransvärdaste och
förträffligaste berättare. Och denna naturgåfva, grunden till
hans storhet, yttrade sig ovanligt tidigt, Ett litterärt, högt
bildadt fruntimmer ibland hans slägtingar, sjelft
författarinna, skrifver efter ett besök i hans faders hus: »I går var
jag till aftonen hos Walter Scott (fadren). Han har en
son, det mest utomordentliga snille till gosse 6om jag
någonsin sett. Han höll på att läsa ett poem för sin mor
då jag kom in. Jag bad honom fortfara. Det var
beskrifningen om ett skeppsbrott. Hans passion steg med
stormen. Han upplyftade hand och ögon. ’Der störtar
masten’, sade han. ’Krash, den går! De skola alla förgås!’
Efter denna lifliga rörelse vände han sig till mig,
sägande: ’detta är för bedröfligt. Jag skall läsa för er
någonting roligare.’ Derpå begynte han tala om Miltons
beskrifning om paradiset.» — Då var den unge Walter
Scott sex år gammal. Han var på en gång det lifligaste
och stundom tillika det stillaste barn. En annan dame af
hans bekanta från skolåren säger, att hon aldrig sett en
varelse, hvars inbillningskraft var i så oupphörlig
verksamhet. Det underbara syntes ha en sådan makt öfver
honom, att, i hans berättelser om 6ina fantasier, hans
ansigte — vanligen en spegel af ren välvilja och en viss
skalkaktig glädtighet — ofta uttryckte den djupaste
rörelse, såsom hade han blifvit öfverväldigad af sina egna
föreställningar. Han gick vanligen med nedslagna ögon
och en stilla, nöjd uppsyn, såsom njöte han af sina egna
tankar. »Den som sett honom kunde omöjligt glömma
honom — säger berätterskan — och ännu efter en lång
lefnad står denna hans bild med gårdagens friskhet för
min själs öga.» — Det är qvinliga, ensliga stämmor, som
sålunda någon gång låta höra sig om den unge Walter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
