Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnes-tal öfver ärkebiskopen m. m. doktor Johan Olof Wallin, hållet vid Svenska Sjömannasällskapets allmänna sammankomst den 26 April 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
alla yttre företräden äro, och i huru hög grad det gamla
ordspråket gäller, att hvar och en är sin lyckas smed.
Ungdomen är den läraktigaste och tillika den lärorikaste
af åldrar. Jag har länge sett den; och jag vet, att det
finnes inga svårigheter, som den ej är öfverlägsen, ingen
nöd, som den ej med ärligt arbete och genom det
deltagande ett sådant arbete väcker, besegrar och kan vända
till lycka. Likväl är all påstådd sjelfbildning, för sig
tagen, en vådlig förmätenhet eller ett undantag. Ingen har
bildat sig ensam. De, som mest varit tvungna att göra
det, bära spåren deraf i hela sin lifstid. Men äfven desse
hafva åtminstone haft något stöd att rätta sig upp vid,
någon vård och lära att tacka för, någon kärleksblick att
minnas i en eljest kall och främmande verld. Är sådant
oundgängligt för ungdomen, som redan kan lida och i
fullheten af lifvets kraft lättare öfvervinner hinder, huru
mycket mer för den tidigare åldern, som endast eger sin
hjelplöshet! En förlorad ungdom blir ett olyckligt,
förfeladt lif. En förlorad barndom är förderf och död.
Derföre är ock denna ålder det heligaste föremål för
förbarmandet, hvilket en af verldens största skalder äfven
förliknar vid ett spädt, naket barn. Det är ängeln i
menniskohjertat. Och dermed hafva vi äfven uttalat det bästa
hos den man, hvars åminnelse nu sysselsätter oss. Han
var en menniskovän. Han hade i synnerhet lärt att blifva
en ungdomens, en barndomens vän; och ett i innersta
grunden mildt och kärleksrikt hjerta är det goda, det
evärdeliga, det bästa i hans verksamhet.
Han kom vid 20 års ålder till universitetet, 1799
om hösten, vid samma tid då jag, några år yngre, äfven
dit anlände från min landsorts läroverk. Bekanta blefvo
vi ej förrän 1803, då vi vunno hvar sitt pris i Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
