Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnes-tal öfver ärkebiskopen m. m. doktor Johan Olof Wallin, hållet vid Svenska Sjömannasällskapets allmänna sammankomst den 26 April 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-230
som Öppnade, bevekte och böjde hjertan. Att Herrans
ord äfven skulle predikas på vågorna, var i synnerhet
för honom en kär, dyr och ljuf tanke. Huru rörande
och kraftigt uttalade han ej välsignelsen öfver den flagga,
som, ehvar den utbreder sig vid främmande strand, manar
den Svenske seglaren till gudstjenst!—Lifvet är en
gudstjenst, arbetet är en gudstjenst, bönen är en gudstjenst.
Men väl må bönen varmast lefva i dens hjerta, hvars
arbete är en strid på lif och död. Alla på lif och död stälda
yrken i samhällets tjenst borde företrädesvis vara och äro
kanhända äfven, mer än man tror, i hjertats djup
gud-fruktiga. Och sjömannen, i kamp med vredgade böljor,
känner, — äfven sjunkande: att i djupet bor, som i himlen, Gud.
Gud vare med oss alla! Gud bevare konungen och
hans riken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
