Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personalier, upplästa vid högstsalig Hans Maj:t konung Carl XIV Johans begrafning i Riddarholmskyrkan den 26 April 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-269
som betryggade alla urgamla Svenska rättigheter och
lemnade banan öppen för sin egen förbättring. Sin krona
anförtrodde det åt en åldrig furste, som i fäderneslandets
försvar hade förvärfvat sig rätt till dess erkänsla.
I Lisabon hade emellertid Napoleon tvingat en
konunga-slägt att utvandra; i Madrid, med och genom
fader och son, störtat den sista Bourbonska dynastien i
Europa. Han hade på dess thron uppsatt sin bror
Josef; i dennes ställe skänkt Neapels krona åt sin
svåger Murat, och på kejsare- och konungamötet i
Erfurt gifvit sitt bifall till Sveriges delning mellan
Ryssland och Danmark. Han skyndade från Erfurt att kufva
det uppresta Spanien, från Spanien att möta Österrike,
som åter väpnade sig; och han kallade nu prinsen af
Ponte Corvo från Danmark till att taga befälet öfver
Sachsiska tropparna, på samma tid som han sjelf öppnade
det nya fälttåget mot Österrike. Det var i Dresden i de
sista dagarne af Mars månad år 1809 som prinsen
emottog major De la Grange, skickad af den nya Svenska
regeringen att tillkännagifva regements-förändringen, anhålla
om en vapenhvila och underrätta om Sveriges önskan af
fred. I prinsens svar heter det: »I afvaktan af Hans Maj:t
kejsarens beslut har jag emellertid beordrat
general-lieute-nant Gratien, som kommenderar under mig i
Hansestäderna och på Östersjö-kusten, att inställa alla
fiendtlig-heter mot Svenska nationen och att äfven vänskapsfullt
emottaga de Svenska fartyg, hvilka omständigheterna skulle
kunna föra till den kust, der han har befälet. Det är
ljuft för mig att tänka, huru en fullkomlig sämja snart
skall kunna återställas emellan Frankrike och en så
tapper och ädel nation». — Kejsaren lät prinsen känna, att
han tyckte honom hafva gått för långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
