Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personalier, upplästa vid högstsalig Hans Maj:t konung Carl XIV Johans begrafning i Riddarholmskyrkan den 26 April 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-271
går att hålla mitt hof i Rom. Jag ämnar eder en stor
existens och har bestämt två millioner för
general-guvernören. Jag begär af eder blott aderton månader. Vi skola
träda i närmare förhållande till hvarandra, och kanhända
ändrar ni er tanka». Prinsen frågade ännu en gång, om
hans närvaro i Rom vore politiskt nödvändig. Efter ett
af kejsaren med välvilja uttryckt: ja, svarade han: »jag
lyder». Han skulle resa inom fjorton dagar, — då Svenska
ständernas val blef honom förkunnadt.
Den dygdige Carl August, kallad på trappsteget af
Sveriges thron, hade af döden blifvit bortryckt i styrkan
af sina år ifrån fäderneslandets nylifvade förhoppningar.
Endast den som minnes detta ögonblick kan, om än i
en svag bild, återkalla all den sorg, all den bestörtning
och oro, som med detta slag sänktes i alla Svenska bröst.
Han skall ock påminna sig den ovilkorliga riktningen af
ett krigiskt folks blickar i denna pröfvande stund på en
stor och ädel krigare. Ibland lysande namn, på hvilka
tiden var rik, hade ett — ett enda företrädesvis —
kommit till Norden, som med bragdernas storhet i kriget
förenade den mildare glansen af de dygder, som skänka och
beskära» freden. Konung Carl XIII föreslog och Svea
rikes stände^ på riksdagen i Örebro valde enhälligt den
21 Augusti år 1810 till Sveriges kronprins prinsen af
Ponte Corvo, »såsom begåfvad — heter det i deras
beslut — med de bygder och egenskaper, som gifva oss ett
rättvist hopp att under honom njuta en god styrelse och
den lycka, som är frukten af en laglig, kraftfull och
välgörande regering». Konungen adopterade honom till sin
son. Bägge besluten öfversändes till Paris med grefvarne
Robert Rosen och Gustaf Mörner, som medförde,
den förre ett bref till kejsar Napoleon, den sednare till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
