Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personalier, upplästa vid högstsalig Hans Maj:t konung Carl XIV Johans begrafning i Riddarholmskyrkan den 26 April 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-273
eder — vän eller fiende!« — Det var kejsar Napoleons
sista ord till Sveriges kronprins.
Prinsen reste. Ifrån Cassel öfversände han till
konungen den försäkran, som Svenska ständerna fordrat af
honom, och hade dermed uppfyllt ett af de föreskrifna
vilkoren för giltigheten af sitt val. I Helsingör uppfylde
han det andra, och aflade inför Svea rikes ärkebiskop, som
der, tillika med biskopen i Lund, var honom till mötes,
sin trosbekännelse, såsom numera medlem af den
Lutherskt-evangeliska kyrkan. Den 20 Oktober 4810 beträdde han
Svenska jorden i Helsingborg. Af de ord, som han vid
detta tillfälle yttrade, anföra vi följande, emedan de lika
sant som värdig^ uttrycka hans känsla i detta ögonblick,
som bröt så många gamla, dyrbara band och ålade nya,
så svåra pligter: »Det är ej hoppet om en krona —
sade han — som kan ersätta mitt hjerta så ömma
uppoffringar; jag skall ej finna någon annan ersättning än i
mitt nya fäderneslands lycka». Till ständernas
deputerade, som mötte honom vid Drottningholm, sade han:
»Då jag satte foten på Sveriges jord, var jag redan
fullkomligt Svensk. Jag begynner i detta ögonblick ett nytt
lif, som jag helgar åt eder». I sitt tal till de
församlade ständerna yttrade han: »Jag har sett kriget på nära
håll, jag känner alla dess plågoris; det finnes ingen
eröfring, som kan trösta fäderneslandet för sina söners blod,
gjutet på en främmande jord. Freden är det enda
ärofulla målet för en vis och upplyst regering. Det är ej
vidden af en stats gränsor, som utgör dess styrka och
dess sjelfständighet; det är dess lagar, dess handel, dess
industri och framför allt dess national-anda. Sverige, det
är sant, har lidit stora förluster; men Svenska namnets
E. G. Geijert Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 2 Band. * 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
