Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelse om Götiska Förbundets stiftelse och verksamhet. 1845
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-290
dens natur var det fält, inom hvilket han strängt höll den
bunden. Den fick ej förirra sig åt de väderstreck på den
poetiska kompassen, der Lings hand hade varnande
tecknat: söder och veklighet. Sjelf kunde han till kropp och själ
väl gälla för en den nordiska kraftens representant. Han
var till profession en faktmästare, till hjerta och
inbillningskraft en skald, till förstånd och hufvud en skarp och
uppfinningsrik slutare, om ordet mig tillåtes, och hade den
klaraste, mest träffande blick på både saker och personer,
men allt inom vissa gränsar. Begränsningen var hans
eget jag, med hvilket han i sina dagar haft nog att göra,
och som skaffade andra äfven tillräckligt att göra. Ödet
hade varit hårdhändt emot honom och tillhuggit honom i
råa former, hvilka han aldrig kunde öfvervinna. Han var
en sjelßärling, och att i kampen mellan honom och hans
öde sjelfvet stod segrande fram, var på en gång kanske
hans största förtjenst och fel. Han kom till Stockholm
för att ombilda Svenska nationen genom gymnastik och
fosterländsk skaldekonst. Adlerbeth hade med honom
trädt i förbindelse och beredt, såsom jag tror, sjelfva
denna flyttning. Vi besökte honom gemensamt mången
gång under den närmast följande tiden, då han med sin
första hustru ännu bebodde ett par små rum i
Berg-stralska huset. Ingen menniska har från början på mig
öfvat på en gång en så fängslande och en så
tillbakastötande inflytelse, som Ling. En fortsatt bekantskap förde
oss närmare till hvarandra. Man kunde ej lära känna
honom, utan att älska honom. Det mildaste, blödigaste
hjerta bodde i sjelfva verket under den råa ytan. Vi drogo
slutligen väl öfverens, dock först sedan det kommit
derhän, att, liksom genom en tyst öfverenskommelse, våra
oförenliga meningar blifvit lemnade på ett neutralt gebit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
