Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minne af fältmarskalken grefve Otto Wilhelm Königsmark, uppläst på Svenska Akademiens högtidsdag den 20 December 1845
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-300
delser. Jag vill ej här tala om den gamla Norrska eller
om den Danska adelns sammanhang med den Svenska.
Detta sammanhang är tillräckligt bekant af Nordens historia
och var Kalmar-unionens förnämsta stöd. För öfrigt har
ingen nation så mycket blandat sitt blod med det Svenska,
som den Tyska.
De tidiga förbindelserna med Tyskland, Tyska
konungar i Sverige eller öfver hela den Skandinaviska
norden, det Hanseatiska handelsväldet, sedermera Sveriges
Tyska krig och eröfringar hafva gemensamt bidragit dertill.
Den gamla Tyska adeliga ätten Königsmark har
tvänne särskilda gånger varit inhemsk i Sverige. I
Tyskland nämnes den redan vid Wendernas underkufvande i
Brandenburg. Godset Königsmark i Altmark skall vara
dess stamsäte. År 1456 förde Johan Königsmark
Beatrix af Brandenburg såsom brud till den Svenske
kronprinsen Erik Magnusson. Han sjelf, en son af
honom, och tvänne andra medlemmar af samma slägt
nämnas under detta och det följande århundradet ibland
rikets råd. Ätten blomstrade i tvåhundrade år i Sverige,
innan den på svärdssidan utgick. Dess sista ättling på
qvinno-linien var Catharina Königsmark, förmäld med
Olof Stenbock, som år 1599 blef ett offer för hertig
Carls hämnd och dog utan att lemna några arfvingar.
I Tyskland fortlefde slägten. Den skulle i en af
tretiåriga krigets berömda hjeltar, fältmarskalken Hans
Christofer Königsmark förvärfva på en gång sitt
största namn och tillika återgifva detta namn åt Sverige.
Denne store krigare utmärkte det med lysande bedrifter i
Sveriges tjenst, med Svensk greflig värdighet, åtföljd af
stora förläningar, med å nyo förvärfvad plats ibland Svea
rikes råd, och blef stamfader för en afkomma, som väl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
