Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minne af fältmarskalken grefve Otto Wilhelm Königsmark, uppläst på Svenska Akademiens högtidsdag den 20 December 1845
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-308
förhållanden. JJr medeltidens första, dunklaste
århundraden ursprunget, uppväxt ur hafvet i det innersta af
Adriatiska viken, försvaradt genom sitt läge och sina borgares
mod, småningom rikt genom Österns, genom Indiens
handel, snart mäktigt nog att under korstågen eröfra
Constantinopel och taga i länder och skatter sin del af det
Byzantinska rikets byte, stod Venedig i början af nyare
historien ännu tillräckligen kraftfullt att emotstå och
upplösa ligan i Cambray, som mot den stolta republiken
förenat påfve, kejsare, Spaniens och Frankrikes monarker.
Dess statsförfattning var den äldsta, mest utbildade i hela
Europa. Det hade tidigare än någon annan stat gifvit
exempel af en stadgad borgerlig ordning, af en på en
gång klok, sträng och följdriktig statskonst. Såsom
enskildt fenomen var kanske denna stat det märkligaste
stycket af medeltidens politiska arf. — Nya handelsvägar, ett
nytt Indien och en ny väg till det gamla, förändrade
förhållanden inom och utom Europa, afledde småningom
källorna till det gamla Venedigs rikedom och makt. Dock
sjönk det långsamt. Det bibehöll ännu, såsom utliggare
emot den Turkiska makten, en återstod af politiskt intresse
för det öfriga Europa. Venedig hade till Turkarne
småningom förlorat Morea, öarna i Archipelagen, ön Cypern.
Det förmådde ännu att ensamt i fem och tjugo år kämpa
om ön Candia emot hela Turkiska makten. År 1609
måste äfven denna sköna och fruktbara ö afträdas, men
efter ett krig, i hvilket Venetianarne segrade i tio
sjöslag, och efter ett försvar af öns hufvudstad, som
kostade deras fiender öfver hundratusen man. — Mo ros ini,
som man kallat den siste Venetianaren, men som af sina
landsmän i början återsågs med otacksamhet, var hjelten
i detta ståndaktiga, städse minnesvärda försvar. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
