Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnes-tal öfver Esaias Tegnér, uppläst vid den minnesfest öfver skalden, som firades af Litteratur-sällskapet i Stockholm den 15 December 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNES-TAL
öfver
ESAIAS TEGNÉR.
Uppläst vid den minnesfest öfver skalden, som firades af
Litteratursällskapet i Stockholm den 15 December 1846.
Det är ett älskadt, ett dyrbart och ärofullt minne, som
samlat oss på denna stund. Mig ligger detta minne i
synnerhet nära. Den bortgångne var min ungdomsvän.
Han kallar min tanke till tiden af min egen ungdom
tillbaka. Ibland dennas käraste minnen är min första
bekantskap med Tegnér. Jag önskade kunna skildra detta första
intryck så som det sedermera af en mångårig vänskap
besannades. Det må vara ett bidrag till den store
skaldens karakteristik. Jag skall försöka att återkalla ett gladt
ungdomsminne, fast den blick, som uppsöker det. nu
skymmes af en gammal mans tårar.
Det var en vacker September-morgon år 1804 på
Uddeholm i Wermland, då jag och flera unga jemnåriga
voro uppe med solen för att deltaga i ett jagtparti. Jag
har väl inga ärofulla minnen att återkalla vid sådana
tillfällen. I anseende till min vårdslöshet i handterande af
geväret och åtskilliga bomskott, farligare för kamraterna
än för villebrådet, hade jag redan tidigt med nesa blifvit
drifven ur skogen. Denna gången fick jag likväl vara
med, ehuru utan bössa, och räknad för en ibland
samhällets tärande medlemmar. Emellertid är denna morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
