Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnes-tal öfver Esaias Tegnér, uppläst vid den minnesfest öfver skalden, som firades af Litteratur-sällskapet i Stockholm den 15 December 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-313
ibland mina gladaste minnen, en solblick, som ännu
hänger qvar i mitt bröst, lik den denna morgon på gräs och
löf och i spindelväfvarne tindrande daggdroppen. I sjelfva
verket, hvad kan vara mer lifvande än ett jagtparti på en
vacker höstmorgon!
Uddeholm ligger vid en af skogshöjder bekransad sjö,
ibland hvilka man i blånande fjerran äfven ser dem, som
begränsa den här ej aflägsna Klar-elfvens lopp. En af
löfskog skuggad å, som högre upp drifver ett stort
jernbruk, utgjuter sig nära invid gården. Vi rodde ett stycke
uppföre ån, öfver hvilken den glesa dimman småningom
höjde sig, under det solstrålarne refvo stora hål i det
öfver oss sväfvande dimmiga floret, hvarigenom himmelens
djupa blå här och der redan framblickade. Ko-skällornas
klang, vallflickornas jodel dränktes snart i hundskall,
jagt-rop och skott. Yi förlorade oss i skogen. Jag klättrade
i kapp med getterna i bergen, och har alltsedan haft en
synnerlig kärlek för detta vackra, djerfva djur med sina
kloka, lifliga ögon.
Det lönar sig att gå omkring i Wermlands skogar,
så skiftande i utsigter med sina vatten och berg. Stora
vattendrag emellan skogshöjder dela hela landet i
vidsträckta dalsträckningar från norr till söder. Det är
karakteren af både landets vestra och mellersta del, i
hvilken sistnämnda Elfdalen, som utmärkes af Klar-elfvens
lopp, äfven deraf har namnet. Jag är uppfödd på dess
stränder; man skall derföre förlåta mig om jag älskar den.
Hvilket lif ger ej en stor flod åt ett landskap! Redan att
den kommer långt ifrån, ger den ett eget intresse.
Jern-båtar, timmerflottor komma ifrån stora afstånd och föra
äfven tanken fjerran bort. Äfven den enslige fiskaren
vid stranden ger intet intryck af ensamhet. Man tycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
