Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnes-tal öfver Esaias Tegnér, uppläst vid den minnesfest öfver skalden, som firades af Litteratur-sällskapet i Stockholm den 15 December 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-318
han var evigt samme, evigt ny. Det var ett stjernfall af
bländande hugskott, infall på infall, ett verkligt
fyrverkeri i skogens dunkelhet. Så kunde man väl lära känna
honom, men kom ej längre i saken. Jag kom helt varm
från mina första filosofiska studier, visserligen med mer
aning af, än insigt i det tingens inre sammanhang, som
alltid mer än något annat intresserat mig. Jag vill ej säga,
att detta sammanhang ej existerade för Tegnér. Det låg
i hans känsla, men outveckladt, och han tillät ingen stråle
af sitt snille att falla på det dunkel, hvari det låg
begrafvet. Allt sådant fördömde han opåsedt såsom Tyskeri
och gräl. Vid hvarje försök till en ordentlig slutledning
vände han sig åt sidan för att äta lingon bredvid vägen,
eller att se efter en fågel, eller att beskåda en
skuttande ekorre.
Vi följdes hela den dagen. Vi lågo tillsammans
under föga sömn den följande natten på Liljendal, en god
mil från Rämmen. Mitt minne begynner blekna och jag
vet ej om jag kan åter uppkalla Tegnérs ande, så liflig
som han nu framstod för min själ och i många år har
följt mig.
Han föreföll mig såsom ett naturväsende, såsom en
grann fågel, såsom en genius med glänsande vingar. Jag
har ej känt någon, om hvilken man med mer skäl
kunnat säga, att han var en ögonblickets varelse. Han var
ögonblickets genius. Ingen har så fångat det som han;
dess finaste färgdoft, dess flyktigaste glans fästade han
ögonblickligt i en bild, som fick diamantens ljus och
färgskiftning. Deraf det friska, det evigt nya i hans
skapelser. Egentligen är ock hans poesi ljusets, Ögats, — mer
målande än musikalisk. Med all den fullkomlighet i ton
och rythm, hvaraf han är så mäktig, är likväl färghåll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
