Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnes-tal öfver Esaias Tegnér, uppläst vid den minnesfest öfver skalden, som firades af Litteratur-sällskapet i Stockholm den 15 December 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-317
af den fryntlige gubben såsom en särdeles ferm räknare.
Han lemnade knappt sitt rum under hela vistelsen hos oss.
Då jag en gång kom i hans kammare, der han ej var
tillstädes, men hade lemnat den bok uppslagen, i hvilken
han oftast läste, tittade jag i den. Det var Iliaden.
Ingen synnerlig bekantskap oss emellan syntes just
heller vilja blifva frukten af närvarande möte. Han tog
föga del så väl i välfägnaden som i de stojande nöjena.
Hans tider voro ej husets tider, hvilka voro mycket
bestämda. Man saknade honom vid kaffe-, vid frukost-,
ofta nog vid middagsbordet. Hans vägar tycktes ej vara
andra menniskors barns.
Efter ett par dagar skulle vi bryta upp. Mina
fågeljägare läto öfvertala sig att blifva qvar. Jag beredde
mig således att företaga hemvandringen ensam, då jag i
bruksgatan vid bortgåendet träffade min drömmare, som
först studsade vid mötet och derpå vände om samt följde
mig. Huru vi kommo till tals med hvarandra, minnes
jag ej, men väl att vi snart befunno oss i den häftigaste
disput. Det gick så då, som alltid sedermera. Yi ha
aldrig samtalat utan att disputera, och då vi aldrig
kommit öfverens, torde deraf den slutsatsen också dragas, att
vi i sjelfva verket aldrig förstått hvarandra. Jag vet ej
hur det i detta afseende förhöll sig med Tegnér. Jag
trodde mig åtminstone förstå honom.
Jag erfor snart, att man med honom icke kunde föra
något ordentligt resonnement. Han vek af och undan, och
återkom ständigt; och man visste lika litet gången af hans
tankar som solstrålens väg genom lofven. Ty allt hvad
han sade, blänkte.
Egentligen upprepade han detsamma, fast med andra
ord. Likväl kunde man med skäl om honom säga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
