Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnes-tal öfver Esaias Tegnér, uppläst vid den minnesfest öfver skalden, som firades af Litteratur-sällskapet i Stockholm den 15 December 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
vid, i den mån han sjelf åldrades, det sednare tycktes få
öfverhanden. Likväl är det denna föryngring af det gamla,
eom egentligen utgör existensens väsende. Men en blick
för hvad som verkligen är och finnes till är i allmänhet
sällsyntare än man föreställer sig.
■»Allt ytterligt är stäldt på gränsen af ett fel:
Ju högre bergets topp, ju brantare derunder»,
har en lika vis som stor skald sjungit. Höjden ha vi sett
i Tegnér. Djupet har ej heller hans härmare, utan han
sjelf visat oss. Han var en djup natur. All ljusets
strål-och färgprakt härledde de gamle ur den uråldriga nattens
sköte. Att det fanns också en natt i denna glada, ljusa
själ torde få hafva anat. Likväl var också der ett
mörker på djupet; ehuru äfven der en himmelsk gudaflägt
sväfvade öfver vattnet. Ingen har närmare kunnat känna
Tegnér, utan att hos honom förmärka dessa skiftningar
af ljus och mörker, som kommo och gingo öfver honom
utan all märkbar yttre orsak, — emedan orsaken låg inom
honom sjelf. Yi ha sagt, att kontrasten var hans poesis
största konst och medel. Hvarföre? Emedan han sjelf var
denna kontrast. Derföre har han deri äfven uttalat sitt
väsende; ehuru han höljde djupet af sitt innersta med att
deröfver kasta en hel vår af blommor. I sig sjelf och i
grunden var hans verlds-åsigt mörk, dunkel, ja tragiskt
dyster. En djupare känsla af förgängelsens makt har
aldrig någon burit inom sig än denne till utseendet så
gläd-tige ögonblickets son. Denna motsats tärde sig allt mer
fram hos honom med aftagande ungdomskraft; ty han kunde
endast vara ung. Den kom allt mera i dagen med
förändrade yttre omständigheter, hvilka fordrade att han ej
mer skulle fullt vara sig sjelf. Och han kunde likväl
E. G. Geijer» Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 2 Band. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
