Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Den 1 Febr. 1834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27.
blef så röd i ansigtet af avisorna. Obekant med de
akademiska formerna, visste jag knappt, om denna uppmaning
betydde godt eller ondt. Emellan bäfvan och hopp
besvarade jag den. Följande postdag underrättade mig ett
bref från landshöfdingen Rosenstein, i uttryck, hvilkas
uppriktighet och värma hela hans uppförande emot mig
sedermera besannade, att Svenska Akademien tilldelat mig
sitt stora pris. Jag störtade med det öppna brefvet i hand
in i mina föräldrars rum. Deras öfverraskning var stor
och i början stum. Min goda mor slöt mig till sitt hjerta,
mina syskon omfamnade mig. Alla husets vänner
jubilerade. Om min åldrige vän och välgörare berättade man
mig, att han, vid emottagandet af underrättelsen tidigt en
morgon, genast gick in till sina bröder (gamla ogifta
officerare, såsom han sjelf), satte en stol uppå bordet, sig
sjelf på stolen och med hög röst förkunnade min ära. Min
far minns jag aldrig ha smekat mig. Vårt förhållande till
honom, ehuru kärleksfullt, var dock alltför genomträngdt
af den djupaste vördnad, för att vara förtroligt. Denna
dag, då vi en gång tillfälligtvis möttes, sträckte han ut
sin hand och tryckte den emot mitt bröst. Af alla
kär-leksbetygelser, liksom alla belöningar, har ingen så rört
mig. Och än i dag kan jag ej tänka derpå utan tårar.
Först i början af följande året kom jag till
Stockholm. Jag såg Rosenstein, Leopold, Lehnberg,
Hans Excellens frih. Ramel, som ovetande hade föranledt
min första litterära bedrift, och hvilken jag efter tjugu år
skulle ha den äran att i Svenska Akademien efterträda.
Jag behöfver ej säga, att jag emottogs med godhet. Det
fina, älskvärda, snillrika i Lehnbergs blick erinrar jag
mig alltid, ehuru blott efter några få ögonblicks samtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
