- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Tredje bandet /
12

Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Den 1 Febr. 1834

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M

Jag hade läst hans Äreminne öfver Gyllenhjelm med
förtjusning, och läser det ännu alltid med stort nöje. Det
var ett mildt behag i hans personlighet, i hans ord, och
likväl af ett eget slag. Det var ett nöje, såsom att se en
vacker hand leka med blanka, glänsande vapen, hvilka man
likväl vet att den hvarje ögonblick kan bruka. Och likväl
var mildheten fullkomligt naturlig. Sådant var det första
intrycket, det enda och dock, jag är öfvertygad derom,
det sanna. Jag återsåg honom aldrig. I allmänhet odlade
jag ej dessa för mig så smickrande bekantskaper. Endast
med Rosenstein förblef ett närmare förhållande. Det
var det allmänna, välvilliga, nästan faderliga, hvari denne
utmärkte man, ännu mer genom sitt hjerta, än genom sin
betydande plats, stod till alla unga Svenska litteratörer,
de måtte söka honom eller ej. Till Leopold återfördes
jag först i hans sista år. Man har nekat hans skrifter
hjertlighet. Jag har känt öch erfarit den, der den är
hemma, — hos personen, — på en tid, då hans slocknade
öga ej mera derför egde ett uttryck. Den trängde sà
mycket djupare, der den lät sig förnimma, som förståndet
ostridigt och i ovanlig mån var herrskande bland alla
hans rika förmögenheter. Han lät mycket gälla, som han
ej fullkomligen gillade; sköt ifrån sig mycket, hellre än
att ogilla skarpt; ehuru hans i alla afseenden bestämda
öfvertygelser nästan kändes såsom en osynlig mur. Men
ett bifall, eröfradt öfver hans förstånd, hade en värma
och ett värde, som den aldrig kan glömma, hvilken i
någon mån haft den lyckan att deraf blifva delaktig.

Min framgång syntes stor, i den tiden ännu mer än
nu. Sådant hade gjort personers lycka. Mig förvirrade
den ännu mer än den smickrade. Man talade om tidig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:58:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-3/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free