Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Den 1 Febr. 1834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15.
i afseende på hvad jag inhemtat i vitterhet och konst, så
stannar jag i synnerhet vid fyra författare, som på mig
öfvat en stor och evärdlig inflytelse: Rousseau och
Schiller — Shakspeare och Goethe; de förra under den
tidigare perioden af mina läroår, de sista under den
sednare — det vill säga, till min dödsdag. I synnerhet har
den sistnämndes verkan på mig varit omätlig, och med
skäl kan jag säga att jag af ingen menniska lärt mer.
Söker jag en gemensam orsak till deras inflytelse på mig,
så är det utan tvifvel den, att man icke kan njuta
någondera utan motstånd, eller utan att de uppkalla hela
spänstigheten af en liflig sjelfverksamhet. Men det finnes en
högre grad af denna väckelse. Den tillhör de snillen, som
i afseende på all efterhärmning äro framför andra
afskräckande och omöjliga. De draga ej blott till sig; de drifva
tillika hvar och en inom sig sjelf, som med dem
sysselsätter sig. De verka endast sjelfständighet. Att icke kunna
imiteras, är det bästa negativa kännetecknet jag vet på
goda författare. Det positiva är, att de verka stärkande,
gifva känslan af själens helsa. Allt hvad den friskaste luft
har renande, allt hvad den klaraste våg har läskande, allt
hvad det skäraste ljus har lifvande är ett intet deremot.
Medicina mentis — själens läkedom och spis — se der
den underbara kraft, hvarmed de blifvit begåfvade!
Välsignelse öfver dessa mensklighetens välgörare! —
Förbannelsen ligger nära, om man vänder sig om till giftpölarne.
Jag vill ej oskära mina läppar derftied.
Jag är lättrörd, och har ofta nog deraf haft olägenhet.
I Goethes Wilhelm Meister talas om en sådan oart, hos
en sufflör, •eljest förträfflig i sin sak. »Han blir (säger
Aurelia) vid vissa ställen så rörd, att han gråter heta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
