Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Soröe den 14 Juli 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
kyrkan. Bibliotheket är ofvanpå kyrkans hvalf. Från
tornet njuter man en ganska vidsträckt utsigt öfver staden,
sundet, det kringliggande landet. Jag vill blott i korthet
nämna, att vi sedan under Thomsons anförande besökte
Vorfrue-kirke, Slottet (bägge då ännu ej fullt färdiga),
Rådhuset, Börsen, och genomgingo en stor del af staden.
Köpenhamn är till omkrets vida mindre än Stockholm,
ehuru betydligt folkrikare. Man förstår här att packa sig
bättre ihop. Husen äro högre och i allmänhet väl bygda.
Kronprindsesse-gaden, Amalie-gaden, det så kallade
Ama-lien Torv, med sina omgifningar af idel palatser, skulle
pryda hvilken hufvudstad som helst. Läget har ej
Stockholms stora vexlande skönhet, men är i egentligaste mening
täckt. Detta land, såsom en trädgård, med sina bördiga
fält och lummiga lundar — framför allt mare velivolum
(förlåt Latinen!) — jag menar Sundet med sin framvaggande
skog af master, denna flytande stad bredvid staden på
landet, som säger ögat att man befinner sig vid en af
verldshandelns stora stråkvägar, — ger en upplifvande
anblick och en vacker bild af civilisationens välsignelser. Jag
har aldrig skönare njutit denna anblick, än då jag om
aftonen hyrde mig en häst och red ut efter den så kallade
Strandvägen. Solen var i nedgången och rosenfärgade
himmelen, trädtopparne, vattnet, seglen. Aftonens svalka
förenade sig med hafvets, att upplifva vandraren efter den
hetaste dag. Solen mångdubblade sin rödglänsande bild i
tusen spegelklara fönster, hvilka på afstånd brunno genom
alléernas gröna löf. Den larmande mennisko-mängden
begynte förlora sig, som myrorna hvar i sin gömsla; stora
sjöfåglar liksom hvilade på sträckta vingar i aftonrådnans
sken öfver vattnet, och i fjerran såg jag mitt
fäderneslands bortblånande .stränder. Då kom jag ihåg hvad du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
