Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1812 - Bergsmannen - Skogsbruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Han gaf det till menskornas smärta.
De togo det mot. De dräpte hvarann;
För guld och för silfver blodet rann
Utöfver den vredgade jorden.
Lik fader jag sitter i bergets band;
Metallerna ger jag i ljuset.
Från mig kommer jernet i kämpens hand
Och guldet i konunga-huset.
Då menskorna bloda jorden full
För penningar, stjernor och kronor och gull,
Ler jag i min modèrs salar.
Der hör jag hur hennes hjerta slår
I dag som i går,
Som för tusende år,
Medan menskolif fly som en suck af smärta.
Den modren älskar, han går till dess barm;
Der hvilar han ljufligt, der sitter han varm,
Och dör, tryckt till hennes hjerta.
SKOGSBEUDEN.
Efter en folk-saga.
Ur vågen steg soPn lik en rodnande brud.
Från slumrande flickan lätt, utan ljud,
Sig jägaren smyger. Han tar sitt gevär;
Hans hund honom helsar; sin falk han bär.
De ila i villande skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
