Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1812 - Idunas äpplen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
IDUNAS ÄPPLEN.
Det stod en lustgård uti fordom-timma
Långt österut, der morgonrodnan bor.
Den gyllne frukten sågs i solen glimma,
I lunden glänste gudars hela chor;
Ej någon storm dit hann, ej köld och dimma,
Och öfver parken sönk ej nattens flor. —
Ack! Ida-vallens namn var stort i Norden;
Nu är dess fägring plånad ut af jorden.
Den stilla floden, lik en silfverstrimma,
Kring lunden flöt, och Bifrosts höga bro
Med färgig båge sågs deröfver simma:
Den drager dit, der sälla gudar bo.
Här Frejas väna mör vid stranden stimma,
Här vandra drottar i högtidlig ro.
Iduna räcker frukt i gudasalen,
Och Brages harpa klingar genom dalen.
Det var en tid, då allt i verlden tydde
På ljusa, nyss intryckta gudaspår.
Ack, Balder sonk till Hel! Med honom flydde
Du, himlaburna frid, du oskulds vår!
Än barndoms-sagan går, hur glad den grydde,
Den gyllne ålder i de första år.
Förgäfves jorden, skyn och menskan gråter:
En verld i tårar sörjer den ej åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
