Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1812 - Idunas äpplen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad hjelper dig, om ock med Thors förmåga
Du kan besegra ondskans rese-ätt?
Om Mimers hufvud dig tillstädjes fråga?
Om Odén sjelf dig gör all visdom lätt?
Om stjernorna i Frejas smycken låga
Uppå din drägt och dig med skönhet klädt?
Dig hinner stränga Nornan med sin glafven,
Du sjelf, ditt minne flyr, och stum är grafven.
Hvar sorlar nu det rena lifvets källa?
Odödlighetens frukt, gror du ej mer?
Jo, poesi! uti ditt sköt de qvälla,
I dig den första ungdom ännu ler.
Oblidkeliga öden hjelten fälla,
Den ljusa skönhet går i grafven ner.
Och vishet mattas, gudar sjelfva gråna;
Du ensam kan dem evig ungdom låna.
Derför, Iduna, ungdoms-gifvarinna!
Du dväljs bland lundarne i sångens land,
Der som dess evigt friska källor rinna
Och lummig Yggdrasil står uppå strand.
De gyllne äpplen ibland lofven brinna;
Du vårdar dem, de rackas af din hand.
Säll ho dem får! Han trotsar sina öden.
Du spisar gudarne: de se ej döden.
Men hvar är glansen nu af Valhalls salar?
Hvar orten för Idunas parker spord?
Om gudarne hvar är den röst som talar?
De flyktade med sångens sista ord.
Han syns ej, stigen till de skumma dalar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
