Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1814 - Gjukungarnes fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Nu är att säga, hur kung Atle sitter
Uti sin höga borg, en konung bäld,
Förnäm i makt, i hjertat hård och bitter;
At girig grymhet var hans lusta såld.
Han sade: allt hvad önskas jag besitter,
Om Sigurds guld jag egde i mitt våld:
Den enda åtrå än mitt hjerta röner; —
Men Sigurds skatter ega Gjukes söner.
Väl var han genom slägtskaps helga lagar
Med dem förent. Gudruna, hans gemål,
Den stoltaste bland qvinnor i de dagar,
Var deras syster; genom giftermål,
Som hennes hjerta afskyr och beklagar,
Fäst vid en man, för hennes hat ett mål.
Men band ej finns för honom. Brottet kröner
Sitt verk, och ofärd väntar Gjukes söner.
Förlider så en tid. Han slutligt sänder
Till dem en man, som förer falska bud:
De måga söka honom i hans länder;
Hvad kostligt finns i vapen, gods och skrud
Han gerna gifva vill i deras händer;
Han vill dem väl, och svär det vid sin Gud.
De hjeltar suto vid de breda borden,
Förnummo det och undrade på orden.
De sade: mycket sällsamt månde vara,
Att oss din konung blifven är så huld;
Oss är ock spordt, han väl förstår att spara,
Och sjelfve ha vi nog af gods och guld.
Då sade mannen: bättre mån j svara;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
