Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1837 - *Helsning till ärkebiskop Johan Olof Wallin, i den studerande ungdomens namn den 3 Juni 1837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Du lyssnat har i dessa lärosalar.
I våra lunder skars din första lager.
Här uppgick först den klang, som följt ditt namn
Och gjort det ljudfullt som en vacker sång.
Mins du ännu de unga årens vakor,
Och sannings-facklans första himlasken,
Som väcker själen, lik en morgonrodnad,
Hvars kyss utvecklar rosens svalda knopp?
Mins du de dagars vänskapsband och ömhet
Och fröjd och smärta, sträfvande och vinning?
Mins du din.ungdom än?
Ej du den glömma kan. — Väl går en sägen
Liksom en kulen höstvind genom åren,
Att allt, hvarföre ynglingshjertat klappar,
Ett irrsken är, — de granna färger likt,
Som solen gjuter öfver träskets dimmor, —
Inunder är ett djup och är en graf.
Och detta kalla de för verklighet.
Är det väl så? Är det väl allt? — Nej! Nej!
Ej döden verkligheten är, men lifvet,
Det lif vi känna, veta, tro och hoppas
Nog mäktigt, att dess ström ock bryta kan
Igenom döds och grafvars alla bommar,
Till dess den hvilar lugn och spegelklar
I glansen af det ljus, som evigt är.
Du är en skald. Du denna lifs-strÖm känner.
Den genomtågar ock naturens riken,
Förnyande, föryngrande. Af vårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
