Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
och sora gör det för henne till ett behof att genom dikten
söka hela det underbart fragmentariska i all mensklig
existens. Ingens mening kan vara, att denna dikt bedrager,
eller är blotta gyckelspelet af en öfver lopps-kraft, som sä
slösar bort sig, emedan den ej kunnat finna annan
användning; snarare skulle vi säga, att poesiens blotta tillvarelse
är ett så godt bevis på själens odödlighet, som något
hvilket kan framställas. Sprungen ur en förmåga höjd öfver
timliga begär och behof, lefver hon blott i de idéer och
känslor, som äro menniskornas gemensamma egendom;
utgifvande sig sjelf för en dikt, är likväl hela naturen för
henne ej annat — blott sinnebild, symbol — så att man
snarare skulle tro henne vara invigd i dess hemligheter
och ega nyckeln till alla naturer; ja, ser man derpå, huru
det inre för poesien är det enda väsendtliga, skulle man
väl i henne kunna igenkänna själen sjelf, som genom
välljudets makt löser sina band och med fria vingar sväfvar
i morgonrodnaden af den dag, hvars rena ljus ej hinner
dödliga ögon.
Man må föreställa sig henne så eller annorlunda, så
är det likväl visst, att man återfinner henne mer eller
mindre öfverallt, der mensklig sammanlefnad gifves, och
att hon öfverallt liksom är klangen af menskliga sinnens
harmoni. Då hennes element är det högre, gemensamma i
menniskonaturen, och då det just är detta naturligt
gemensamma, som samhället utbildar och såsom offentligt
föreställer, så skulle det tyckas att poesiens bildning med
samhälls-ordningen skulle hålla lika steg och, i mån af
denna utveckling, äfven tilltaga, så i klarhet och styrka som
allmänhet. Och detta kan i det hela ej nekas; likväl med
nödvändigt afseende på vilkoren för all samhällsbildning. Det
är visserligen samhället, som först framkallar allt hvad hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
