Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
opartiska och poetiska väsende. Den tog nämligen parti,
emot stånd, regeringar och kyrkan, och blef satirisk och
didaktisk. Då denna polemiska syftning under
reformationstiderna äfven var ibland de utmärkande dragen i
litteraturen, så egde dock folkpoesien genom detta samband ännu
ett slags gemensamt lif; äfvensom den då uppväckta
religiösa enthusiasmen gaf den en mängd andeliga sånger, ofta
af högt värde. Först med medlet af 17:de seklet synes
den ha sjunkit till fullkomlig obetydlighet; hvilket dock
ännu mera gäller om det nordliga Europa än om de
lyckliga länder, der solen ej upphör att dikta. De principer,
som nu blefvo på ett uteslutande sätt gällande i
vitterheten, nämligen härmningen efter de gamle och kritiken,
voro naturligtvis för de olärda ytterligt främmande och
befästade emellan folkpoesien och den bildade ett så stort
afstånd, att hvardera gingo sin egen väg utan att taga
minsta kännedom af hvarandra. Derefter har poesien
upphört att vara ett uttryck af det offentliga och gemensamma.
Den har helt och hållet blifvit en lärd konst, upparbetad
med största ifver och en förundransvärd talent; men utan
rot i det stora allmänna lifvet, har den ej heller med sina
verkningar der kunnat gripa in, och otroligt är, huru
obekant den blifvit för folket i det hela, som emellertid nöjt
sig med sina gamla poetiska minnen och egna
diktningsförsök, råa och obemärkta som dessa varit. Märkvärdigt är
äfven, att under alla dessa folkdiktens öden det är den
äldre och äldsta, som bäst bibehållit sig i det nationella
minnet (åtminstone är det fallet i Sverige), liksom
barndomens minnen af alla äro de outplånligaste. I stillhet
hafva dessa romantiska ljud blifvit älskade och bevarade
såsom enda åminnelsen af tider, då det fanns en poesi för
den högsta som för den lägsta, och då folk ej betydde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
