Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
nåde, i sjelfva verket ej annat. För att föreställa sig den
karakter nationella poesien nu fick, så må man påminna
sig den stora rörelse bland Svenska folket, riktad mot
utländskt och inhemskt förtryck, som begynte med
Engelbrekt, sönderslet den Skandinaviska unionen tillika med
den gemensamma nordiska aristokratien, som var dess band,
väckte Gustaf Wasa, som är Svenska nationens stiftare
såsom ett eget folk, samt med sina sista vågor slog S i g i
s-mund af thronen. Tar man tillika reformationen i
betraktande, och den stämning den gaf sinnena; så har man
förklaringen på poesiens lynne under denna period. Den har
en större mångfaldighet än under den föregående; den visar
redan ett slags utveckling af de poetiska elementer, som
i den äldre folkvisan ännu äro oskiljaktigt tillsammans,
men en utveckling, som ännu är så ofullkomlig, att den
ingalunda genom rik individualitet kan ersätta den äldre
diktens menlösa enfald och allmänna poetiska natur. Dess
bästa sida i den berättande visan, som nu blifvit
politiserande och moraliserande, är en naiv kraft och dugtighet
och ett visst lustigt väsende, som för sin äkta nationella
art på en Svensk gör ett högst behagligt intryck. Den
äldsta lemning af detta slag ega vi väl i den så kallade
lustiga liknelsen om konung Albrekt och Sverige,
troligen straxt efter Albrekts olycka författad8, hvari folkets
ledsnad vid det utländska herraväldet och de många i
landet indragna Tyskarne så lifligt skildras.
»En kom ej så arm af Tyskeland,
Hade han ett svärd i sin hand,
Kunde han dansa, springa och hoppa,
8 Den finnes i Hadorphs edition af Rimkrönikorna, Stockh 1674,
och sednast i Scripl. rer. Suec. T. I. Sect. 2, s. 211.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
