Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Han skulle ju hafva skällo och förgylda klåcka,
Dertill hundra lödiga mark;
Ty han var kommen af slägt så stark.
Ändå han hade skinnare till fader, eller smed».
Den dikt, hvarur vi anfört dessa rader med vårt nu
brukliga stafningssätt, synes, åtminstone till en del, från
början varit en verklig folkvisa, som den okände författaren
sedermera utvidgat och förklarat. Det bestyrkes ej blott
af enskilda vändningar, helt och hållet i folkvisans manér,
utan äfven deraf att han sjelf kallar den en visa \ Samma
karakter röjer visan om konung Gustaf och Christiern
som begynner sålunda:
»Kung Gustaf rider till Dalarne,
Han tingar med Dalkarlar sin;
Men Christiern ligger för Södermalm,
Han äter stulin svin».
Äfvensom den så kallade Dalvisan om slaget vid Brunnbäck
1521, hvaraf i en akademisk dissertation1 finnes
bevarade 2:ne strofer, de enda. säger författaren, som han
då kunnat finna qvar i folkets minne. De lyda:
»Konung Gustaf uti halmskrinda låg,
Falivilom!
De förde honom kring Dalkareland,
Falivilivilivom!
s I följande rader: "Fruer och mör dem bör mig prisa, I min dikt
och med min visa, I min sång och i min rim".
10 Finnes i Palmsköldska samlingarne N:o 1. T. II. s. 205.
’ De praedio Ornäs, af J. R. Schultze, Præside Georgii, üps.
1758. Läses äfven i M. Svederi Stockholms Magazin för 1780,
i Januari-stycket, sid. 63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
