Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om omqvädet i de gamla Skandinaviska visorna. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
forfattning. Oaktadt nu omqvëdets prosaiska, ometriska
och orythmiska natur sätter det emot sjelfva visan —
hvarföre ej så gerna utom den? — skall det likväl genom
sången med visan förenas; hvilket författaren medgifver;
likväl ej annorlunda, än att det må sjungas af en annan
stämma eller af folket i chorus. För den sednare
meningen, eller att omqvädet alftid utmärker en i sjelfva visan
inträdande chor, synes författaren slutligen bestämt sig.
Så föreställer han sig, att visorna ursprungligen blifvit
sjungna1, och enligt denna grundsats har han behandlat
de melodier,’ hvilka i bilagorna såsom prof lemnas. Då
denna chor för honom egentligen gör folksången till
folksång, är det i sin ordning att han anser den tillhöra eller
hafva tillhört all sådan; hvarföre han äfven söker spår
efter omqvädet utom Norden, och finner sådana i den
Grekiska hymnen, hvars ephymnion han dermed jemför.
— Vi lemna denna jemförelse derhän; den står och faller
med hans mening om folksångens natur i allmänhet och
2 Eller rättare af 2:ne föresångare, sora oravexlat med hvarandra och
med choren, hvarvid författaren åberopar exemplet af visan N:0 57
i Danska samlingen, i hvilken, efter första strofen, i hvarje följande
alltid upprepas en del af den föregående. Att denna visas
konstruktion tycks antyda tvänne sångare, kan ej nekas, och jag känner
äfven en och annan Svensk af samma beskaffenhet. Men för att
inse, det denna konstruktion ej varit ursprunglig för alla, eller ens
de mesta visor, försöke man blott att enligt densamma sönderdela
dem, som ej från början äro derefter inrättade. Det lyckas ej
utan att förstöra sammanhanget i melodien eller i meningen, i
synnerhet i visor med dubbla omqväden. — Denna form är således
snarare att anse såsom ett undantag, liksom den i sjelfva verket
är sällsynt. Att båda sångarne i detta fall förenat sina röster i
omqvädet, är troligt. Men detta bevisar ingenting för författarena,
sats, att omqvädet alltid föreställer tredje man eller folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
