Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om omqvädet i de gamla Skandinaviska visorna. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
sorger, förhoppningar, minnen, främmande och dock hvar
och en nära, århundraden gamla och likväl aldrig
föråldrade; emedan menniskohjertat, hvars historia de i
mångfaldigt skiftande bilder föreställa, dock i alla tider förblifver
sig likt. Många äro blott en suck, ett enda klagande,
oändligt rörande ljud; och likväl gå de aldrig ur den
berättande formen, och synas endast göra anspråk på att
enkelt förtälja. Jag påminner ibland flera af dylik
beskaffenhet endast om N:o 7 \ (Liten Kerstins bröllop och
begrafning) i 3:dje delen. Denna den berättande visans likväl
lyriska natur visar sig ej blott deri, att den har ton — jag
menar ej endast melodi eller musikalisk ton, som från all
poesi ursprungligen var oskiljaktig, utan lyrisk ton, en
känslo-ton, som genomgår det hela; hvarföre jag äfven på
ett annat ställe yttrat, att musiken till dessa visor blott
utvecklar den sång, som i dem är inneburen — denna
lyriska natur, säger jag, framträder äfven uttryckligt i en
särskild egenhet hos de flesta äldre Skandinaviska visor;
och denna egenhet är omqvädet.
Till sitt innehåll kan detta delas i tre slag. Det
återkallar nämligen 1) antingen hufvud personen, hufvudbàndelsen
eller någon hufvudsaklig omständighet i berättelsen. —
Detta slags omqväde förekommer alltför ofta för att man
derpå skulle behöfva anföra exempel. — Eller 2) uttrycker
det blott i allmänhet en poetisk sinnesstämning, endera
genom en uppmuntran till sång och dikt, eller ännu oftare
blott på ett antydande sätt genom sinnebilder. Den
blomstrande sommaren har här i synnerhet blifvit en bild för
den inre sommar, som klingande uppgår i själen och drifver
fantasien i blomma. Den nämnes endera uttryckligt, såsom
i följande omqväden: Om sommaren — I midsommarstider
— Om sommaren, när alla små fåglar de sjunga väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
