Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
nämligen någon af föregående, längst förflutna åldrar, till
hvilken den känner sig af inre frändskap dragen, och med
hvilken den ännu ej förlorat allt yttre sammanhang. Den
upptar den liksom i föräldrars ställe, och historien visar
mer än ett exempel på en sådan adoption. — Ett bevis
härföre må den stora tidpunkt gifva oss, som slutar
medeltiden och begynner nyare historien, då, under det en
af de förändringar i de religiösa tänkesätten bereddes,
hvilka mer än något annat skilja tider åt, en ny verld
bortom oceanen för det förvånade ögat uppstod, och den
gamla på samma gång för den väckta nygirigheten ej mera
blef till sin skönare, rikare del obekant. De Europeiska
folken befunno sig plötsligen hvarandra nära; ty man hade
lärt att det fanns ett fjerran. Det var i denna tid som
om en ny dag framstrålat öfver jorden, på det ett
herrskare-buret slägte skulle taga den i besittning. De egde,
dessa menniskor, tankens och ordets hela makt — ja, denna
makt hade först med dem blifvit en verldsmakt — och
tillika alla naturliga krafters fulla, oförsvagade helsa,
inbillningskraftens ungdomliga, lågande eld, konsternas blomma,
fornverldens mönster, inom sig öfning i mångfaldig strid,
i den herrliga striden för tro, frihet och rätt, — och for
första gången Indier vid båda sidorna om synkretsen. Med
mindre tillgångar skapar hoppet en gyllene framtid. Ej
under, om samma slägte ville omedelbart fästa sig vid en
ej mindre lysande forntid. — Den erbjöds dem, ja de hade
sjelfva åter så godt som upptäckt en sådan i Grekers och
Romares stora, försvunna lif. Det är en egen känsla att
i denna rika, ungdomsfriska tid se de stora, gamla
skuggorna återvandra öfver jorden. De återgingo ej utan
betydelse; ty tanken om ett verldsherravälde begynte att i
hufvudena åter bli lefvande. Och vi vilje på en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
