Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
hvarandra. Ty tiden lefver endast genom det närvarandes
tillsats af ny kraft. Der denna kraft ännu öfverväger det
förflutnas motstånd, är tillväxt. Der bägge utarbetat sig
till jemnvigt och förening, är bestånd. Der motståndet
fått öfvervigten och det närvarandes insats minskas, är
aftagande; — tills denna insats slutligen upphör, och den
ena beståndsdelen, nämligen det förflutna, återstår ren
och med detsamma sjelf blott har varit; hvilket är döden.
Det är åldrarnes theori. Alla äro de på jorden på en
gång tillstädes; och då det närvarande, tillkommande och
förflutna i dem samtidigt yttra sig, så visa de oss i stort,
huru i hvarje ögonblick af tiden alla tre dess beståndsdelar
verksamt gripa in. Men äfven för det stora gäller här
samma lag som för det lilla. Äfven åldrarne
tillsamman-tagna ha sina åldrar. Folk, slägten tillväxa, aftaga, dö,
och tiden omsätter sitt kapital på andra händer. Det gifves
tider, då äfven ungdomen faller under ålderdomens tecken.
Det gifves andra, så fulla af ungdoms-eld, att den äfven
genomtränger den åldriges bröst: tider, då allt med fröjd
sträfvar uppåt, så att man ej en gång märker dem som
bli efter för att dö i ro. Det är rika tider, som ej räkna
sina förluster; tider, hvilkas betraktande ännu alltid
åter-väcker ungdomens känslor. Hvad som bland annat utmärker
en sådan tids-ålder, i glansen af stora, på en gång skeende
kraft-yttringar, är äfven, att hastigt alla minnen blekna.
Det är som om den ej med annat vilkor kunde känna
sig ung och ny. Den glömmer sina anor; och, om den
ej kan glömma det nästförflutna, hvarigenom den sjelf
bereddes , så ställer den dock detsamma med flit på allt sätt
i skuggan. Deremot, liksom för att bevisa sin
sjelfständighet, och emedan ingen tid kan vara utan en förlid,
händer det väl att den väljer en sådan nästan efter behag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
