Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
lifligare begynte derföre alltmer besinna, om ej stunden en
gång vore inne att nedbryta alla ännu öfriga inskränkningar,
föråldrade arf af en förgången, trångbodd tid. Det var
— för att bli vid liknelsen — knappast fråga om att göra
huset rymligare. Det ansågs ej värdt sin lagning. Och
hvartill i allmänhet hus? Tidens luft var så mild, att man
väl trodde sig om att tillsammans kunna bo under fri
himmel. Sådana voro ungefär tänkesätten i fråga om
samhällsförfattning. De uttalade sig äfven i följande fordran: vi
vilje hädanefter blott och bart vara menniskor med jemnlik
frihet och rätt. Man har sedermera i denna tanke mest
tadlat, att den var för idealisk, för hög; hvarföre äfven
just de, som försökte utförandet, snart läto sig behaga att
med djurisk vördnad se opp till den lössläppta, råa styrkan,
såsom menskliga sakernas herrskarinna. O j klentrogne!
måtte man väl utropa. För hög, för skön var ej denna
tanke, utan bägge delarne alltför litet, så som den fattades
af er. Felet var ej, att den var nedkommen ur idealens
himmel, utan att den var alltför mycket växt på tidens
egen bräckliga grund. Den hade nämligen mest utvecklat
sig ur begreppet om handelsfrihet såsom en oinskränkt,
gemensam rätt att förvärfva och njuta. Men hvem skulle
styra, då ingen ville umbära, och då konsten att styra i
så många afseenden är just densamma som konsten att
umbära? Denna mensklighet, hvilken man på en gång
ville ikläda sig, låg ej långt ur vägen. Det var till den
från verldsborgarskapet blott ett steg: och det gjordes;
med samma följd som om en odlare, genom hvars land
rika vattuledningar i mångfaldig riktning bära fruktbarhet
och välsignelse, vid sig sjelf tänker, att rätta fruktbarheten
först skulle komma, om alla vatten gjordes fria. Dammarne
brytas, och man har — öfversvämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
