- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Tredje bandet /
398

Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

398

Sedan de brusande böljorna begynt lägga sig, är,
vid utsigten öfver den stora förstörelse som egt rum, och
hvars vidd man ännu är långt ifrån att kunna öfverse,
det väl en naturlig känsla, att man i många stycken åter
finner sig vara nybörjare; nämligen så som man kan vara
det med århundradens erfarenhet. Det är äfven naturligt,
att denna samma erfarenhet skall mångfaldiga önskningarne
och försöken i frågan om att åter inrätta det närvarande
tillståndet. Man kunde i detta afseende väl säga, att tiden
lider af ett öfverflöd på erfarenhet och har för mycken
lära för sitt lefverne. Den vet för mycket, för att veta
det ena nödvändiga. Ibland det på försök utgående
tidehvarfvets många riktningar är väl också en, röjd hos många,
hvilken syftar endast på återställandet af alla gamla,
längesedan sönderfallna eller krossade former; — liksom om
ingenting hade passerat! Förutsättningen är verkligen
vidunderlig. — Allmänt eller djupt ingripande kan man ej
heller kalla detta bemödande, så länge man ännu, med lika
skäl, hos andra kan räkna en nästan uteslutande kärlek
till det nya, en otålig längtan efter ombyte, ibland tidens
utmärkande tecken. Ja, älskas ej det gamla af de mesta
endast såsom åter nytt? Deremot visar, till sin bättre del,
tiden åtminstone en bestämd syftning, som rakt utgår ur
dess eget behof, att efter skakningarne från grunden åter
uppföra eller förbättra sin hela samhällsbygnad. Detta behof
återförvisar hvarje samhälle tillbaka på sig sjelft, på sina
egna verkliga krafter och tillgångar, och följden är att
det nationella, i allt afseende, på en gång fått ett vida
högre värde än förr. Men folkslagen äro bragta derhän
att nödgas besinna sig på sig sjelfva, för att känna igen
sig. De måste återsamla de strödda dragen af sin egen
bild. De måste gå i tiderna tillbaka, ja tränga, så vidt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:58:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-3/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free