Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
bland ett öfverförfinadt slägte, hade först å nyo väckt
aningen om någonting ursprungligt, naturkraftigt i all poesi
och bildningsgåfva. Och hur har ej sedermera detta
intresse nästan omfattat alla åldrar och länder! Med hvilken
ifver har man ej sednare vändt sig åt det rika, gyllene
Indien, då, se’n det i århundraden skattat åt vårt öfverflöd,
ändtligen den undersamma prakten af dess uråldriga myther
och dikter uppgick för det fikna Europas blick! Möttes
äfven den mest främmande originalitet af så mycket
deltagande, blef man naturligtvis så mycket mindre känslolös
för den som låg närmare. Så blef Shakspeare föremål
för en nyväckt beundran och kärlek, och jemte honom
den moderna poesiens första heroer hos de sydligare folken,
samt de bland deras efterföljare, som tillika med dem
vandrat sjelfständiga banor. Så fördes uppmärksamheten från
dessa till riddar-poesien och folkdikten, deras gemensamma
källor. Så uppstodo småningom, liksom ur glömskans graf,
och helsades såsom återfunna vänner alla bilderna af
medeltidens stora, originella lif, och bortom dem i det blå
fjerran reste sig de stora massorna af det gamla Nordens
jättelika sagoverld, såsom berg, begränsande synvidden,
till hvilka det lägre slägtet med förundran såg upp. Så
har slutligen i sjelfva den klassiska fornverldens välbekanta
mönster nu först, sedan de ej mer voro de enda, det egna
och ursprungliga blifvit riktigt erkändt och skattadt. Likväl
måste man medge, att detta begär efter det originella till
en början mer bevisade hvad man saknade, än hvad man
egde. Med ett slags lidelsefull häftighet, med en verklig
hunger har man kastat sig på allt hvad inom den andeliga
synkretsens område erbjöd utseende af ett sådant, och sökt
tillegna sig det. Man har hvarken skonat det egna eller
det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
