Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
system i rörelse på det sätt, att hufvudhandlingen förefaller
emellan de mythiska personerna sjelfva, beröfvar sig sin
bästa fördel, nämligen den, att uttrycka dessas sammanhang
med den mensklighet, till hvilken de hörde, ur hvars
inbillningskraft de runnit upp, och i förhållande till hvilken
de endast åter kunna åskådas såsom lefvande? Deremot
händer det honom oundvikligen — i fall han ej vill
uppgifva allt anspråk på uppfinning i sitt ämne, eller
sjelfständig utveckling deraf — att underlägga dessa gamla
bilder sin egen tids förhållanden, hvarigenom åter den
oskicklighet uppstår, att formen svär mot innehållet, eller
ock att hela den mythiska guda-skaran förflygtigas till luftiga
allegorier af skaldens egna begrepp, väl tjenliga att hvar
för sig prunka i en stillastående beskrifning, men för sin
obestämdhets skull nästan poetiskt omöjliga att sätta i
handling. Öfver ett modernt skaldeverk, åtminstone i det
allvarsamma slaget, — ty för det komiska är all orimlighet
välkommen, — der mythiska personer, eller så kallade
gudar, af hvad slag som helst, spela hufvudrolen, vore
jag derföre mycket benägen att fälla omdömet på förhand;
om ej erfarenheten och poesiens historia visade, att snillet
äfven kan våga sig på omöjliga uppgifter utan att förlora
sin natur af snille, det vill säga, sin natur att lyckas.
Likväl, om man nogare betraktar hvari dessa försök äro
lyckade, måste man äfven erkänna, att det är i allt, utom
i det egentliga ämnet. Man ser ett ofullkomligt eller
misslyckadt helt med vissa intagande delar, en förfelad växt i
en rik och vacker klädning; och huru mången gestalt har
ej funnit behag blott för ett par själfulla ögons skull? —
Till efterföljd kunna derföre sådana försök ingalunda
anbefallas; och jag uppger, med skäl, såsom den tredje
villfarelsen i fråga om att återge den fosterländska poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
