Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
sin ursprungliga lynnes-art, det företräde, som man tyckes
böjd att gifva de rent mythiska ämnena ur den nordiska
sagans verld, då deremot det gamla nordiska hjeltelifvet,
det vill säga, det menskliga, ej det gudomliga elementet i
denna verld, blifvit snarare försummadt; ehuru det för
en äkta poetisk behandling är vida mer gynnande, och
dessutom så litet utesluter det andra eller det mythologiska,
att detta först i förbindelse dermed får hållning och
betydelse.
Sammanfattar man nu de fel vi röjt, så befinnas de
vara utgångna ur samma falska förutsättning, nämligen att
den nordiska mythologien skulle kunna få ett slags abstrakt,
allmän poetisk användbarhet: en förutsättning, som hvarken
kan gälla om denna, eller den Grekiskt-Romerska, eller i
någon af alla de mythologier som i verlden funnits;
hvarföre jag på det starkaste måste förklara mig emot en sådan
åsigt. Ingen form hör, som sådan, till poetisk salighet,
men väl det som ger alla former lif och anda. Det vare
äfven i detta afseende vår äkta protestantiska bekännelse!
Yill man således poetiskt använda de nordiska mytherna,
så skilje man dem först ej från sin tid, från sitt slägte.
Vill man att dessa föreställningar skola vara mer än döda
former, så vise man dem i deras lefvande verksamhet på
menniskors sinnen, tänkesätt och handlingar. Man fatte ej
post i Olympen, eller i Valhall, eller hvilken poetisk himmel
som helst, för att derifrån sänka sina blickar till menniskors
barn. Man har genom det stora språnget på detta sättet
redan begynt ställa sig så högt, att all rörelse sedermera
nästan blott kan ske i nedstigande linea, hvilket, som man
vet, ej är den poetiska ingifvelsens naturliga riktning. Man
börje tvärtom midt i menskliga lefvernet, som gerna
förbinder sig med en högre verld. Endast på detta sätt fattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
