Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
diska fantasiens ursprungliga art, som är deremot. Denna
fantasi är nämligen ej blott en skapande, utan ännu mer
en förstörande fantasi. En sådan karakter har den redan
i sin första skapelse, i den gamla nordiska mythologien,
der en hel gudaverld med öfvermäktiga krafter uppträder,
men i ständig strid, och för att i denna strid slutligen gå
under. Denna samma karakter har äfven det djupare
nordiska snillet allt sedan i sina yttringar ådagalagt. Man
märker öfverallt den förstörande principens närvaro, om
också, i mildare sinnen, blott på den elegiska tonen af
det hela. Det är sant, denna fantasiens förstörande makt
i Norden kan väl i högre mening, ehuru oegentligen, äfven
kallas en skapande. Den älskar att låta det timliga upplösa
sig i sitt intet, för att ge betraktelsen af det eviga rum.
Den hänvisar på en ljusare rymd genom den remnade
förlåten af dödens skuggor — och midnatts-solen lyser
äfven i den gamla mythen. Emellertid om denna
derigenom vunnit i poetisk halt och filosofisk betydelse, har
den deremot förlorat i yttre harmonisk fulländning. Den
sinliga skönheten kunde ej bli regeln för gestalter, som
till större delen blott äro symboler af en oupphörlig, aldrig,
om ej genom undergång, försonad strid. De äro derföre
mera för tanken än för ögat. I samma mån de närmat
sig till det inre sinnet hafva de dragit sig undan för det
yttre; och om man således äfven medger dem en utmärkt
poetisk användbarhet, kan likväl detta ej i samma mening
sägas om deras behandling af den för ögat bildande konsten.
De ha i detta afseende blifvit lemnade alltför obestämda,
ej endast genom konstens brist, utan äfven genom sjelfva
ämnets natur; och kunna nu mera ej få den fulla
begränsning, som saknas, utan att nygöras och med detsamma bli
någonting helt annat. Det är på denna nygörings möjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
