Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
som jag starkeligen tviflar; äfven om man företoge sig att
mönstra opp hela raden af gamla nordiska gudar och
gudinnor, bestämma deras gestalt och attributer, tillägga nya
der dessa fattades, och på detta sätt uppställa ett slags
national-galleri af ämnen för den fosterländska konsten.
Jag tviflar, säger jag, storligen att det på detta sätt låter
sig verkställas; och skälet är enkelt. Hvad är det som
den bildande konsten först och främst måste ge dessa
gestalter, om den ibland dem valde sina ämnen ? Den sinliga
bestämdheten, utan tvifvel. Men med denna kommer man
nu ungefär tusen år för sent, och i allmänhet för sent,
så snart mythen mistat sitt lefvande underlag i den
nationella inbillningskraft och tro, der den först rann opp och
äfven hade sin sinliga friskhet. Mer sinligt bestämd, än
den under denna sin växtlighetstid blef, blir den ock
aldrig, minst sedan den sjelf upphört att lefva. Ett sednare
slägte kan upphemta dess flyende anda och äfven rena
denna anda. Allt mer förandligas kan således äfven en
förgången myth; försinligad kan den ej bli mera än den
en gång var. Vore detta möjligt, skulle man äfven kunna
omvända menskliga odlingens gång, som från det sinliga
till det andliga fortskrider och ur det förra utvecklar det
sednare. — Man gör ej mythologier på fri hand, och man
gör dem ej heller baklänges.
Vi förklara oss närmare, — ty det är alldeles ej vår
mening att med allt detta vilja afskräcka Sveriges ädla
konstnärer från att helga sin förmåga åt förherrligandet af
sitt folks äfven äldsta minnen: — en riktning af deras
bemödanden, som jag älskar, vördar, ja med förtjusning skulle
helsa. Afsigten är ej heller att se de mythiska ämnena i
vår fornålder alldeles uteslutna från deras åtanka och
benägenhet; ehuru jag i allt afseende erkänner min företrädes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
