Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
nyttjade till upprätthållande af denna frihet, fortfar sålunda:
»Så litet en sådan obundenhet var med den goda ordningen
förenlig, så var den dock i afseende på de studerandes
och deras lärares anda en sann välgerning. Den tjente
att lossJT förståndets bojor; den födde hos lärarne större
frihet och djerfhet; den gaf vetenskaperna först deras
rätta ansats. Säkra på sina åhörares bifall, ju djerfvare
och nyare de voro i sina meningar, ansträngde sig lärarne
i detta afseende; säkra att man ej kunde hårdt förfara
emot dem utan att förorsaka gäsningar bland deras
åhörare, vågade de att fritt följa sitt förstånds ingifvelse och
att öfverskrida de af kyrkan faststälda gränsorna. Huru
ofta hafva ej lärarne vid universitetet i Paris offentligt
framställt och försvarat af kyrkan förbjudna läror under
skydd af sina åhörare, utan fruktan för påfve och
konungar! Tre gånger efter hvarandra (1209, 1215, 1231,
hvilket consist. äfven anmärkt) förbjödos högtidligt af
påfven Aristoteles’ till Paris nyss ankomna skrifter öfver
metafysiken och fysiken att läsas, förklaras, ja att egas,
emedan de förde till idel kätteri. Utan alt bry sig derom
läste professorerna oafbrutet öfver dessa illa beryktade
arbeten; under och efter detta förbud skref Al ber tus
Magnus öfver dem sina kommentarier, hvilka först gjorde
Aristoteles vetenskapligt herrskande i det vestra Europa;
straxt efter de påfliga förbuden framstod det Aristoteliska
systemet från Paris i en ny form: så litet läto dess lärare,
under sina obundna åhörares bistånd, skrämma sig af den
hierarkiska despotismen. I denna oförskräckthet befästades
de af kraftfulla konungars exempel». — (S. 82): »Oböjligt
blef efter hand de akademiska lärdes mod, och de öfvade
det snart på ännu grannlagare föremål, nämligen furstarnes
intresse; ja i sin egen sak veko de slutligen ej för påfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
