Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Från denna sida må den populäre författaren taga dem. Mot
solens låga blickar blott örnen; men i vexlande färger och
former se alla lefvande varelser det eviga ljuset och glädja
sig deråt. Sanningen, sådan som hon ren och, att jag så
må säga, ofärgad framgår ur det stränga beviset, lemna vi
åt filosofen, som påstår att han eger en organ att fatta den
som sådan: ett påstående som vi vilja lemna derhän. Vi
lyssna till henne sådan som hon talar ur vårt inre, sådan
som hon för det obeväpnade ögat låter förnimma sig i
naturen, i lifvets friska vexlande skick, sådan som hon
höres i häfdernas röst. Om jag således gerna uppger allt
anspråk på sträng vetenskaplighet, så torde man förmoda
att jag jemte bevisningen, sådan som den med allmän
begriplighet låter verkställa sig, har något annat ändamål.
Jag erkänner detta utan omsvep. Mitt ändamål är ej blott
att undervisa, utan att öfvertala, ej blott att lära, utan
att behaga, och uppriktigheten af denna bekännelse må
afväpna de alltför stränga fordringar som den skulle kunna
väcka. Tillsammans vilja vi försöka, om vi ej inom det
allmänna förståndet kunna finna anledningar till den frågas
besvarande som sysselsätter oss. Men (må man ej tröttna
vid mina vilkor!) man må vänta sig att på det
gemensamma fält, der vi uppgifvit allt anspråk på vetenskaplig
stränghet i bevis, man må vänta sig der, att, øm mina
tankar i något mål skulle skilja sig från det allmänna
omdömet, jag sätter påstående emot påstående, min obevista
6ats emot hvar och en annans lika litet bevista, om också
ingenting annat än min tillförsigt skulle tala för min tanke.
Man skall kalla det förvägenhet. Men man skall också
komma ihåg att det är förvägenheten hos en varelse som
blott leker i hoppets blida sken, som förtröstar på sina
domares öfverseende och mildhet, och som kanske i någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
