Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
mån förtjenar att finna dessa dygder hos sin allmänhet,
just emedan han litar på dem.
Efter detta företal, som man torde ursäkta, vilja vi
gå till ämnet. Jag sade att inbillningskraften är den mest
omfattande och underbaraste af menskliga förmögenheterna.
Den är den förmåga som, genom sin slägtskap både med
menniskans sinliga och andeliga natur, liksom sväfvar
emellan hennes öfriga förmögenheter och förbinder dem till ett
helt; den, i hvilken ifrån början de alla liksom i ett frö
äro innehållna; och den, ur hvilken historien visar att hela
mensklighetens första bildning verkligen utvecklade sig.
Menniskan utgår hel ur naturens hand; det är först
konsten som styckar henne, lär henne att inom sig sjelf
uppsätta skiljemärken och gränsor, dela sina förmögenheter,
öfva dem på särskilda föremål, eller ofta öfva blott en till
förfång för alla de öfriga. Vid denna delning af mensklig
förmåga blef i sednare tider inbillningskraften mest
vanlottad, och kunde snarare liknas vid en afsomnad person,
hvars qvarlåtenskap riktar många arfvingar. Så tilldeltes
omdömet åt förståndet; ehuru utan en verkning af
inbillningskraften ingen förbindelse emellan predikat och subjekt
är möjlig. Så gjorde man en särskild förmögenhet af
förnuftet, som på sin lott fick de öfversinliga begreppen;
ehuru dessa utan inbillningskraften äro utan all halt och
allt väsende. Viljan tog det moraliska idealet; och
förmågan att återkalla bilden af ett frånvarande ting var så
nära slägt med minnet, att den kunde anses för dess
tillhörighet. Vid denna delning återstod således för
inbillningskraften föga eller intet, och just detta torde stärka
den förmodan att, om vi bland menskliga förmögenheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
