Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
mäktar ingifva en oändlig anda i sina skapelser och
liksom låta det osynliga framgå för ögat: detta under kan
också blott tydas på det sätt, att bon är ett yttrande af
den högsta förmågan hos menniskan, som man af ålder
endast kunnat tänka sig såsom någonting underbart och
gudomligt; med ett ord: att hon är ett yttrande af snillet.
Det förstås att jag här tager detta ord i sin högsta,
strängaste bemärkelse. Jag skiljer således snillet från det
poetiska blotta anlaget. Utan all poesi i sin själ är svårligen
någon enda menniska; åtminstone har hon först genom eget
bemödande måst döda den. Jag skiljer äfven snillet från
blotta talangen, som i sin allmännaste mening endast är
färdigheten att utöfva ett begrepp, att sätta en theori f
verket. Denna finnes ofta utan allt snille; äfvensom snillet
stundom tyckes sakna all talang, då det också blott yttrar
sig som en vild naturkraft och slutar med att förstöra sig
sjelft. Det behöfver att förvärfva sig talangen; ty poesien
är ej blott en gåfva af en högre natur, den är också
konst, och kan i detta afseende ej egas utan att förvärfvas
genom det allvarligaste bemödande. Då Prometheus af
mullen formade menniskobilden, så var detta hans händers
verk, men lifvet stal han från himmelen. Der snillet ger
anda och lif, måste konsten ge ordning och regel. Från
denna sida måste således poesien alltid vara öppen för
begreppets ledning. Det är blott den skilnad emellan
konsten hos de gamle och de nyare, att hos de förre regeln
var gifven genom sjelfva bildningens naturliga gång och de
lyckligaste yttre förhållanden: regeln var liksom
sammanväxt med exemplet. Men hos de nyare var begreppet, då
det förklarat sin sjelfständighet, liksom lemnadt på egen
hand, måste inom sig sjelft uppsöka sina lagar; och man
kunde så mycket mindre vänta att det i sina fordringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
