Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
efterse hvad detta innebär! Kanske det visar oss
inbillningskraften under en ny synpunkt. Karakteren af den
epok i historien som är närmast våra egna tider hafva vi
funnit vara: begreppets sjelfständighet och herravälde,
åtminstone sträfvandet dertill. Forskningen utbredde sig i
alla riktningar; i synnerhet sökte den uppdaga naturen och
beherrska henne genom ett rätt bruk af dess egna krafter.
Denna öfverlägsenhet är just sednare tiders stolthet och
det ämne hvari upplysningens tidehvarf helst hört sitt
beröm förklaras. — Vårt stora företräde, har man sagt,
ligger i det praktiska, i användbarheten af våra vetenskaper
och i de förvånande verkningar som vi derigenom kunna
åstadkomma. Men eftersinnom om ej inbillningskraften —
en förmåga som den nyttiga vetenskapen aldrig ansett med
godt öga, emedan hon från uråldriga tider gerna drifvit
sitt spel i dikternas rike — undersökom om ej
inbillningskraften delar äran af denna kunskapernas nytta och
användbarhet. — All theori, hon må nedlåta sig så djupt
som möjligt, kan likväl endast ge allmänna reglor; hon
kan omöjligen uppgifva alla tillämpningens särskilda fall.
Likväl är det i tillämpningen på det enskilda fallet som
hela hennes användbarhet ligger. Huru blir då denna
öfvergång från det allmänna till det enskilda möjlig? Hvad
förbinder theorien med praktiken? Det kan ej åter vara
theorien. Det måste nödvändigt ske genom en
förmögenhet som, emedan hon på en gång omfattar det allmänna
och enskilda, kan öfvergå från det ena till det andra; som,
med ett ord, kan försinliga regeln. Och denna
förmögenhet är ingen annan än inbillningskraften. Yi hafva kallat
henne en underbar förmåga, och vi kunna nu genom
exempel ur sjelfva hvardags-erfarenheten bestyrka detta
omdöme. Ty vid nogare eftersinnande ligger i sjelfva detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
